Extra anpassningar och skolans nuläge

Det här inlägget är det andra av två där jag försöker reflektera om skolans arbete med extra anpassningar och ledning och stimulans. Om hur vi kan kartlägga och utvärdera för att bli lite bättre på det vi redan gör. Det handlar om att utifrån ett nuläge få ny förståelse, se helheter och skapa nya handlingsmönster.

I Skolinspektionens rapport Skolans arbete med extra anpassningar (s.29) framkommer det att många skolor saknar rutiner för att identifierat vilka behov eleven har. Flera skolor diskuterar snabbt en eventuell åtgärd för eleven men analyserar inte alltid först hur behovet ser ut. Istället formuleras ofta insats före behov och eleverna får sällan de extra anpassningar de behöver för att ges förutsättningar att nå så långt som möjligt i sitt lärande och sin utveckling.

Vi behöver bli bättre på att kartlägga, analyser och identifiera behov för att det stöd vi ger ska riktas rätt och ge effekt. Men för att kunna förstå elevens behov måste vi först förstå vad behov betyder och hur vi tänker om var och hur de uppstår (Partanen, 2019). Vi måste fråga oss vad det är som ska anpassas och göras tillgängligt och för vem. Att anpassa handlar ju just om att justera och förändra något, men har vi inte ställt anpassningen mot något då blir den svår att genomföra. Risken är att vi snarare anpassar för anpassandets skull än att göra förändringar som verkligen hjälper eleven att lära och utvecklas.

För att utveckla arbetet här behövs kanske inte i första hand ett fokus på metoder, hjälpmedel eller på förslag på färdiga anpassningar. Det handlar snarare om att arbeta för att gemensamt förstå själva avsikten och syftet med individuella stödinsatser. Hit hör själva grundförståelse för lärande och utveckling – där vi måste komma ihåg att stöd inte heller är något exklusivt några få elever, alla elever är i behov av stöd för att lära och utvecklas.

Oavsett rådande orsak eller anledning till synen på extra anpassningar – om vi vill utveckla skolans arbete med anpassningar och ledning och stimulans behöver vi ta reda på var verksamheten befinner sig just nu. Skapa en samsyn kring arbetet och målet med extra anpassningar.

Hur kan vi göra då, för att bättre förstå och förverkliga  syftet med extra anpassningarna? Några principer som jag tog med mig från Skolverkets konferens Undervisning för alla var att:

  1. en extra anpassningar ska alltid utgå från individuella behov
  2. insatsen ska vara ett stöd för att eleven ska utvecklas i riktning mot specifika kunskapsmål eller kunskapskrav
  3. stödet ska ges inom ramen för elevens ordinarie undervisningen

Vi behöver ta oss tid att ställa frågor till det arbete vi gör idag – pröva det vi gör i förhållande till hur vi förstår vår uppgift. En ständigt pågående process där förändring helt enkelt får kännetecken skolans tillstånd. Precis som jag skrev i mitt förra inlägg, som handlade om att utvärdera skolans organisation kring arbetet med extra anpassningar behöver vi även när det kommer till “innehåll” av extra anpassningar börja med att kartlägga det vi gör. Att hoppa direkt till – “så-här-ska-vi-gör-istället” utan att först grunda i ett nuläge är sällan ett framgångskoncept.

Ibland när vi pratar om att  justera arbetet med extra anpassningar kan det uppfattas som att målet är att vi ska ta bort stöd till elever som är i behov av det. Men målet är ju tvärtom – att ge stöd till fler, inte färre. Att ha tillgång till olika stödnivåer, som det idag skrivs fram i skollagen är bra, en rättighet för barn och unga som vi ska värna om. Men när vi ser att de insatser vi gör för en enskild elev kan gynna fler behöver vi dra nytta av det.  Vi breddar så att säga basen i vårt arbete och ju längre skolan har kommit i det förebyggande arbetet och med ledning och stimulans desto färre extra anpassningar.

Men från konstaterandet kring vad vi borde göra, eller inte göra i arbetet med extra anpassningar till att forma ett effektivt och konstruktivt förändringsarbete – hur går det  till? Många gånger börjar vi säkert där, som Skolinspektionens rapport pekar på att det finns brister kring; i att försöka bli bättre på att ta reda på elevers behov. Ett viktigt arbete som hela tiden måste pågå, hur vi utreder elevens stödbehov. Men risken finns att om vi bara arbetar med att få till förändringar i arbetet med att utreda att just syftet och intentionen med extra anpassningen inte diskuteras. Det blir istället ett glapp mellan vad vi ser som behov och hur vi tänker om genomförandet av stödinsatser och då hjälper vi knappast eleven. Ordet anpassa är synonymt med att få att överensstämma, foga in och adaptera.

Ett sätt att granska och utveckla arbetet kan helt enkelt vara att samla in de anpassningar som skrivs på skolan. En beskrivning av nuläget, en samlad redogörelse över de extra anpassningar som ges till elever.  Följande figur eller cykliska process får illustrera hur en undersökning av extra-anpassnings-kedjan kan se ut.


Bilden finns att ladda ner som PDF längst ner i inlägget för den som vill,

Kartlägga – samla in och sortera

Vilka extra anpassningar skrivs på skolan? Fördelat på klasser/grupper/årskurser? Kopplat till måluppfyllelse och resultat i olika grupper? Förekommer liknande anpassningar för flera elever? I samma grupp?

Analysera – tolka och förstå för att få syn på det som kan förändras och förbättras

Vilka mönster och samband ser vi? Kan perspektiv synliggörs i de anpassningar som vi skriver? Vad säger anpassningarna om vår förståelse av behov?Vad av det vi gör på individnivå kan gynna fler? Vad säger de anpassningar som skrivs om vad skolan avser med extra anpassningar?

Upptäcka och planera – formulera och planera utifrån förbättringsområden

Vilka justeringar skulle kunna gynna arbetet? Hur kan alla på skolan bli delaktiga i arbetet? Vad krävs för att nya förståelse ska kunna påverka genomförandet? Hur kan det som framkommit av analysen uppfattas i ett tvärprofessionellt ljus? Vilka nya lärdomar drar vi? Hur kan analysen vägleda det fortsatta arbetet?  

Ny struktur – nya formulerade tankar och ny förståelse som ligger till grund för arbetet

Intentionen och förståelsen för syftet med extra anpassningar? Hur vi förstår behov och hur behov uppstår? Hur extra anpassningar ska adaptera med identifierade behov? Hur arbetet med extra anpassningar kan förändra skolans arbete med ledning och stimulans?

Kedjan; att utreda en elevs behov av stöd, att kartlägga, analysera, identifiera och genomföra insatser måste hänga ihop i en helhet. Varje del för sig kan inte leda till en förändring. Inte heller om sambandet mellan delarna saknas. Länkarna måste vara ihopkopplade hela vägen och förhoppningsvis kan en ”bakåtanalys” med start ien kartläggning av nuläge hjälpa oss och bidra till en ökad förståelse av helheten.

//Ida

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.