I ett av mina tidigare inlägg skrev jag om överlämningsmöten och hur viktigt det är att vi låter dessa möten bli tillfällen då vi lär av varandra. Detta för att ta vara på kunskaper som gynnar och gagnar elevers hälsa, lärande och utveckling. Om vi låter våra överlämningstillfällen bli till möten som har ett fokus på och utgår från grundprinciperna: framåtsyftande, optimistisk och salutogen, vardagsnära och inkluderande stärks chanserna för att vi ska kunna bibehålla ett kontextuellt synsätt. Ett fokus som vi sedan kan bära med oss in i vardagsarbetet och mötet med eleven. För att lyckas att forma ett sådant möte kan en struktur som vägleder samtalet i riktningen mot grundprinciperna vara ett stöd. Väl genomtänkta möten kan hjälpa oss att inte falla i fällan att främst tala om och beskriva elevens brister och svårigheter. Här följer en kort beskrivning av en mötesstruktur med inspiration från ett systemiskt tänk och EHM – elevhälsomötet – en främjande, förebyggande och lärande modell (finns att läsa mer om här). Men först…
När jag skriver om överlämningsmöten här, tänker och syftar jag till det tillfälle då överlämnade pedagog eller pedagoger, elevhälsoteamets personal – hela eller delar av teamet och/eller rektor möter överlämnande skola för att muntligt ta del av information om en elev. Det kan handla om överlämning mellan skolor eller mellan stadier inom en skolan. Här handlar det om överlämningarna kring en enskild elev i behov av särskilt stöd. Självklart finns det muntliga överlämningar som inte rör elever i behov av särskilt stöd. Det kan vara träffar då till exempel information om en hel klass eller grupp delges muntligt till en mottagande skolas lärare eller arbetslag. Även vid en sådan överlämning, som röra en hel klass eller grupp, kan det vara bra att utgå från samma principer.
Information som bidrar till stabilitet
Jag har vid flera tillfällen deltagit vid möten där målet, att viktig pedagogisk information ska överföras, inte uppnåtts. Det finns flera olika förklaringar till detta. Men en har varit att ingen har startat upp, ramat in och tagit ledningen under mötet. Resultatet har blivit att värdefull och viktig information aldrig kommit fram – trots att olika professioner spenderat en timme eller två tillsammans i ett mötesrum med att samtala om en elev. I det systemiska tänket, som jag nämnde inledningsvis, anses informationsöverföring vara en viktig grundsten för processer och utveckling i organisationer. Att delge information kan bli till ett stöd i arbetet då det bidrar till stabilitet som i sin tur motar bort kaos. I skolan gäller det information på alla nivåer men inte minst information, eller kunskap, som rör hur vi ska arbeta främjande och förebyggande. Kaos vill vi ju så klart undvika. Det ger oss en känsla av maktlöshet och vi blir på sätt och vis fångar i en händelseutveckling som vi inte har kontroll över (Öqvist, 2008). Om vi kopplar den här idén och tanken till överlämningar, betyder det att information om en elevs skolsituation ska kunna bidra till att vrida bort kaos. Vi behöver prata om det som fungerar, det som är bra och hur vi kan få fram mer av det. Helst i förhållande till vad, när, hur, med vem och varför. Vi behöver tala om mer än eleven och elevens individuella förutsättningar, här behövs beskrivningar av lärmiljöer, målet, uppgifter och aktiviteter för att få fram ett kontextuellt perspektiv.
Det finns redskap som kan vara till stöd för att sammanhang ska kunna komma fram vid ett överlämningsmöte. Här lyfter jag fram tre delar som kan vara till stöd 1) Synliga och gemensamma anteckningar 2) Tydlig mötesledning och 3) Uppföljning
Synligöra sammanhang
Ett effektiv verktyg för att synliggöra sammanhang, strukturer och helheter är att arbeta med en form av föreställningskarta. En föreställningskarta är dels ett stöd i att påvisa flera olika bilder och perspektiv av samma sak eller samma fenomen. Dels bidrar den till att skapa en viktig gemensam bild som utgångsläge för att ta sig an något som kan vara en utmaning eller potentiell sådan. Vid överlämningsmöten kring elever i behov av särskilt stöd är det inte ovanligt att professioner från elevhälsan och övrig personal samlas, både de som överlämnar kring eleven och från den mottagande skolan. I rummet kommer det finnas en mängd bilder, tankar och förklaringar som vore gynnsamma om de alla kom fram och sattes i ett sammanhang.
Genom att välja ut en sekreterare vid dessa möten som antecknar det som sägs på en tavla, gärna i form av en tankekarta, görs det som sägs synligt för alla. På det sättet kommer en helhetsbild att växa fram utifrån många olika beskrivningar. Sekreterarens uppgift är att från fram kärnan i det som sägs, den viktiga essensen, utan att värdera eller etikettera. Inte en helt enkel uppgift men den är möjlig om sekreteraren är lyhörd för att få fram det salutogena i det som sägs och det som berättas. Att föra gemensamma anteckningar har även effekten att enskilda uppfattningar om vad som sagts inte lika lätt uppstår och börjar “leva” i organisationen. Något som får direkta konsekvenser i mötet med eleven, eftersom pedagogisk information med helheten som fokus får finnas som ett kollektivt minne istället för enskilda detaljer.
Tydlig mötesledning
Att en i förväg utsedd person leder mötet är ofta avgörande för att få till ett möte som leder till att information verkligen överförs. Den som är utsedd att leda mötet kan börja med att berätta att det kommer att genomföras olika rundor där alla får möjlighet att i turordning svara på olika frågor. Mötesledaren kan styra mötet genom olika frågeställningar och fördela ordet genom att starta rundor. I praktiken innebär det att mötet kan starta upp utifrån frågeställningen:
Beskriv/berätta om din bild av elevens skolsituation?
Ordföranden ställer sedan, under tiden bilden om elevens situation visualiseras på tavlan, stöttande frågor som:
Det här är bara exempel på frågor som kan vara till stöd under mötesprocessen. Tanken är de ska bidra till en beskrivning som inte ensidigt beskriver förutsättningar på individnivå.
Uppföljning
När ett möte av det här slaget har genomförts behöver arbetet överföras till den pedagogiska vardagspraktiken. Det är ett arbete som många gånger behöver grunda i mer än bara överlämningen och som handlar om samverkan för att på bästa sätt anpassa undervisningen och lärmiljön runt eleven. Som en del av och ett led i det här arbetet kan det vara viktigt att genomföra uppföljningsmöten. Det första redan inom någon vecka från att arbetet startat. Uppföljningen behöver genomföras oavsett om svårigheter att anpassa undervisningen och tillgodose elevens behov uppstått eller ej. Den regelbundna samverkan mellan elevhälsans professioner och övrig personal behöver ske strukturerat och regelbundet och kan bli ett viktigt bidrag för att skapa stabilitet.
Överlämningar med ett kontextuellt fokus kan bidra till att undvika att viktig information går förlorad. Det kan också vara ett stöd för att kontinuitet för de elever som behöver det mest upprätthålls. Samverkan utifrån ett salutogent fokus kan också hjälpa oss att undvika situationerna som leder till att vi börjar agera och handla fort. Då finns risken att vi gör fel och ingen gynnas av åtgärder som inte ger resultat. Vi behöver arbeta för att ta oss tid att beskriva och analysera och genom det ge oss själva chansen och möjligheten att helt enkelt förstå. För att sedan utifrån förståelse av helheter kunna fatta välgrundade beslut. Vi ligger då steget före och lyckas på så vis bättre med att bemästra situationer och skeenden.
Här finns en liten möteshjälpreda: Överlämningar med kontextuellt fokus
Referenser:
Partanen, P (2014) Att utveckla analyser av elevers behov av extra anpassningar och stöd (Behovstriangeln), Skolutvecklarna Sverige, www.skolutvecklarna.se
Öquist, O. (2008). Systemteori i praktiken: konsten att lösa problem och nå resultat. (3., omarb. uppl.) Stockholm: Gothia.
Fick förfrågan om det finns möjlighet att prenumerera på inlägg – och nu ska det vara ordnat. I högerspalten eller längst ner på sidan i mobil eller här – välkomna!